-

tom i hjärtat och tom i skallen. 

 

fyra år - 

var helt i onödan om det inte ens är värt ett enda försök. 

 

alla säger: JOSEFINA! klart hon borde vilja försöka om hon har någon typ av förnuft i skallen, men just nu verkar människan inte tänka varken smart eller klart...

då tänker jag:  förvänta dig inte något, josefina. gör inte det.

sen tänker jag också: det är så mycket mer smärtsamt att hoppas än att ge upp. jag är en mästare på att förgöra mig själv

 

men sen kommer jag på: hur mycket starkare jag blivit av detta. jag är inte den jag va i slutet av maj, jag är en helt annan, jag klarar allt och  inget är omöjligt. jag är t.om på en bra reservplats  till den utbildning jag vill läsa och jag har nya vänner. det hade jag aldrig trott för två månader sedan.