-

nu är det som med den där protesen. jag har kommit så långt att det känns okej att jag lever med den, det funkar. men det kommer aldrig bli detsamma igen. det betyder inte nödvändigtvis att det är sämre, bara annorlunda. 

 

men så låter vi livet rulla på,

ligger med andra och låtsas att allt är okej,

tills dagen gryr och ljuset syns igen.